cars

Bilar blir automatiska

Datorstödd bilkörning är på väg att förändra vår syn på fordon och förarkontroll.

Text Peter Johansson, Innovation Strategy SKF Automotive

Bilar Övrigt Forskning och teori Transport & logistik Lastbilar och släpvagnar

Relaterade länkar

HAVEit

Att styra en bil eller lastbil i kurvorna på slingrande vägar kan först verka som en lätt uppgift. Det gäller bara att vara uppmärksam på hur fordonet ligger i filen och sedan justera styrningen så att fordonet ligger kvar mitt i filen.

Men egentligen är det betydligt mer komplicerat än så. Föraren måste bearbeta en visuell bild av såväl den omgivande miljön som informationsflödet från instrumentpanelen inne i fordonet och samtidigt känna av förändringarna i ratt, säte, gas och bromsar.

Så småningom utvecklar föraren en känsla för den egna bilens dynamiska reaktioner, vilket gör det möjligt att förutse hur fordonet kommer att svara på rattrörelserna. Men i takt med att fordonen utrustas med avancerade system för internetuppkoppling, GPS-navigering och mobiltelefoni, blir även bilkörningen mer komplex. Föraren får del av allt mer information och gör fler saker samtidigt.

Faktum är att vi inte är speciellt bra på att köra. Bara i Nordamerika och Europa inträffar varje år över 60 000 bilolyckor med dödlig utgång. Säkerheten på vägarna är ett stort samhällsproblem och myndigheterna lägger enorma summor på att förbättra infrastrukturen, fordonen och bilförarnas säkerhetsmedvetande.

Därför finns ett stort intresse för forskningen om datorstödd körning. Området drar till sig forskare från både näringslivet och den akademiska världen, och nu börjar resultaten få genomslag i praktiken.
I dag finns automatiska körsystem som tekniskt sett helt och hållet skulle kunna eliminera dödsolyckor.

Vissa avancerade system för förarassistans finns redan på marknaden. Ett av dem är parkeringshjälpen, där föraren långsamt passerar en parkeringsplats medan fordonssensorerna mäter upp storleken. Om ytan är tillräckligt stor assisterar parkeringshjälpen fordonet in på parkeringsplatsen (bromsen styrs av föraren).

Ett annat system är filhållningsassistenten (lane-keeping assistent), en sorts automatiserad sidoledd styrning som bearbetar information från kameror. Med hjälp av bilder från kameror beräknas fordonets position i förhållande till vägens kant- och mittlinjer. Om fordonet håller på att korsa en sådan markering reagerar assistenten genom att styra tillbaka mot filens mitt.

Dessutom finns anpassningsbara farthållare, en slags automatiserad kontroll av avstånd till andra fordon. Den fungerar som en vanlig farthållare, men använder även radar för att känna av metallföremål. På så sätt håller den ett säkert avstånd till bilen närmast framför.

Forskning och utveckling pågår ständigt, och system för mer avancerad automatiserad körning kommer sannolikt att finnas tillgängliga inom det kommande årtiondet. Projektet HAVEit, som delvis finansieras av EU, är ett program för mycket automatiserade fordon. I projektet har forskarna utvecklat och testat en tillfällig autopilot för hastigheter upp till 130 km/timmen. Här sker en ständig kontroll både åt sidorna och framåt med hjälp av en blandning av befintlig teknik, som filhållningsassistenten och den adaptiva farthållaren. Systemet känner av hastighetsbegränsningar och pågående vägarbeten och ser till att ett säkert avstånd hålls till framförvarande fordon. Samtidigt hålls bilen i den fil och i den hastighet som föraren har valt. Enligt Volkswagen kan systemet börja serietillverkas inom fem år.

Google har utvecklat självstyrande bilar som är utrustade med sensorer, GPS och artificiell intelligens. Dessa bilar har kört mil efter mil med en ingenjör i framsätet som övervakat färden. Nu har delstaten Nevada börjat tillåta tester av förarlösa bilar på allmänna vägar, så här provkör Google sitt automatiserade system utan förare i bilen.

Är människor bakom ratten ett passerat stadium? Kommer bilkörning av säkerhetsskäl att bli en helt automatiserad sysselsättning?

Achim Beutner är forskare inom Volvokoncernens enhet för avancerad teknik och forskning samt medlem i kommittén för HAVEits programstyrning. Enligt honom ska systemen som nämns ovan underlätta för föraren, inte göra det mindre roligt att köra.
– Som förare kan man agera övervakare åt systemet och ta ett steg tillbaka när man själv vill. Ett uttryck som ofta används är ”driver in the loop”. Det betyder att det automatiserade systemet hanterar en viss kontrolluppgift, men att föraren övervakar och när som helst kan avbryta för att ta tillbaka kontrollen, säger Achim Beutner.

Självklart är samspelet mellan fordonet och föraren avgörande för en lyckad automatisering av styrningen. Föraren måste vara bekväm med att bara övervaka och låta fordonet ha kontroll över vissa funktioner. Samtidigt är man fortfarande ansvarig för allt som händer under färden, även om man använder sig av en automatiserad funktion. Det tar ett tag att lära sig. Fordonstillverkarna måste hitta sätt som förhindrar att förare använder det automatiserade systemet på fel sätt, vilket skulle kunna leda till olyckor.

Enligt Achim Beutner är kostnaden för ett automatiserat system inte något stort problem eftersom utrustningen till viss del kan baseras på sensorer, program och elektroniska lösningar som redan serietillverkas för bilar. När bilen är helt förarlös handlar det däremot om en radikal omarbetning av fordonet. Med ökad körsäkerhet blir det mindre viktigt med krockkuddar och andra skydd för föraren. Instrumentpanelen blir också överflödig.

Det får en onekligen att undra: Hur kommer framtidens bilar egentligen att se ut?

 

Relaterat innehåll