Ett av Spaniens mest anmärkningsvärda tekniska monument finns i Baskien. Det handlar om Puente Colgante (den hängande bron), ett stycke uppströms Bilbaos hamn. Bron sträcker sig som ett jätteskelett över floden Nervión.
Det officiella namnet på Puente Colgante är Biscayabron − en av mycket få gondolbroar (eller hängfärjor) i världen som fortfarande är i drift. Bron ligger i den spanska regionen Baskien och binder samman den tätbefolkade medelklassförorten Las Arenas med den charmiga gamla fiskarstaden Portugalete. Bron är en viktig del av vardagen för tusentals människor − den transporterar såväl bilar som fotgängare i båda riktningarna. Puente Colgante är i drift dygnet runt, året runt.
Principen bakom bron är enkel: Två pyloner på vardera sidan om floden förbinds av en tvärbalk i stålfackverk. På tvärbalken löper två uppsättningar spår. På spåren löper två vagnar som drivs av vardera sex elektriska motorer. Från vagnarna hänger kablar som bär passagerargondolen. Principen är ungefär densamma som i skidliftar och linbanor. Tornen, tvärbalken och spåren stabiliseras i sin tur av en uppsättning kraftiga stålkablar som är förankrade i betong på vardera sidan om floden.
Hur kom då denna bro till? En begåvad ung baskisk arkitekt, Alberto de Palacio y Elissagüe, mannen bakom kristallpalatset i Madrid, fick i slutet av 1880-talet en förfrågan om att ta fram en lösning för att förbinda de båda sidorna av floden Nervión vid dess utlopp. De tre grundkraven för projektet var att det inte fick störa flodtrafiken, det skulle ha kapacitet att bära passagerare, gods och boskap och byggnadskostnaderna skulle vara rimliga. Efter att ha studerat och avfärdat olika konventionella typer av broar – svängbroar, lyftbroar, klaffbroar och fasta broar – beslutade sig Palacio för att den bästa lösningen skulle vara en bro som var tillräckligt hög för att tillåta stora fartyg att passera under den, med en rörlig passagerarplattform som skulle hänga i ett system av kablar. Principen var redan känd (en amerikansk ingenjör hade publicerat en konstruktion för en hängfärja redan 1869), men Puente Colgante skulle bli den första bron av denna typ som förverkligades.
Palacio var god vän med Gustave Eiffel och beundrade såväl konstruktionsteknik som estetik i Eiffeltornet.
Han beslutade att använda ett liknande system och samarbetade med en lika begåvad fransk ingenjör, Ferdinand Arnodin, som senare skulle komma att tillämpa samma princip på hängfärjan Newport Transporter Bridge i Storbritannien. Det var Arnodin som kom fram till den strukturella lösningen för förankringsstagen. Hela strukturen stöds av ett system av kraftiga stålkablar, förankrade i betongblock på vardera sidan om floden. Byggnadsarbetet inleddes 1890 och bron öppnades för trafik 1893. Passagerarplattformen återspeglade tidens sociala uppdelning, med skyddade sittplatser för förstaklasspassagerare, och en central del − öppen för väder och vind − där andraklasspassagerarna fick samsas med boskap, gods och vagnar.
Brons historia är mångskiftande. Under spanska inbördeskriget blev den lätt bombskadad, och 1937 sprängdes den av de republikanska styrkorna. Tvärbalken föll ner i floden och de båda tornen fick svåra skador. Ironiskt nog inträffade detta bara fem dagar före freden. Återuppbyggnaden inleddes inte förrän 1939 och i mitten av 1941 var bron på nytt i drift, fortfarande med samma privata driftbolag som fortsatte att administrera och underhålla Puente Colgante ända fram till 1996, när El Transbordador de Vizcaya tog över verksamheten.
Med en bro av denna typ i ständig drift är säkerhet och underhåll högprioriterade frågor. Driftbolaget har en grupp på fem personer som kontinuerligt övervakar brons mekaniska och strukturella tillstånd. Gruppchefen heter José Ramón − en bred, stark och jordnära baskisk ingenjör som har arbetat med bron i 25 år.
– Den här bron är mitt liv, säger han stolt och berättar om några av utmaningarna i sammanhanget.
José Ramón påpekar att bron fungerar under svåra och aggressiva förhållanden.
– Vi har att göra med såväl industriella föroreningar som starka vindar, snabba temperaturväxlingar, salt, regn och dimma. Därför har gondolen 18 säkerhetskablar, säger han.
Inverkan av de aggressiva miljöförhållandena syns framför allt på komponenterna i de båda kabelvagnarna som löper på tvärbalkens spår. Varje vagn har 36 hjul och varje hjul är utrustat med två huvudlager. Sex av hjulen på varje vagn är individuellt motoriserade.
– Vårt största problem har varit lagren på vagnarna − och att komma åt dem naturligtvis. En akrobat skulle inte klara tio minuter under sådana här arbetsförhållanden, säger José Ramón.
Han och hans arbetsgrupp är vana vid lagerhaverier och de är ständigt beredda att rycka ut för nödreparationer.
– Vi har den kraft och flexibilitet som behövs för att hålla gondolen igång även om några av vagnslagren skulle kärva. Vår uppgift är att hålla bron i drift under alla förhållanden. Vi kan inte lämna passagerare åt sitt öde två meter ovanför flodens yta.
Men efter ett ovanligt besvärande lagerhaveri 2006 vände sig företaget till SKF för att be om hjälp med att utveckla ett robustare och mindre miljökänsligt lager. SKF svarade med en lösning baserad på lager för applikationer i bergsmiljöer, som skidliftar. Lagret har ett skikt av poröst kompositmaterial, impregnerat med smörjmedel. Lösningen håller kvar smörjmedlet i lagret även om det skyddande locket skulle skadas.
Så med nyckelord som säkerhet och tillförlitlighet fortsätter José Ramón och hans arbetslag att hålla Puente Colgante i drift dag som natt.
– Vi är en del av den levande historien, framhåller José Ramón med påtaglig stolthet.
Puente Colgante är det första byggnadsverket i Spanien som har utsetts till ett av UNESCOs världsarv.
Solid smörjning med oljeimpregnerad komposit
SKF har levererat lager till Puente Colgantes motoriserade vagnar sedan 2002. Efter ett oplanerat driftstopp på grund av lagerhaveri 2006 kontaktade den lokale lagerdistributören Radial SKFs lokale representant Jesús Carlos Arce Lastra. SKFs ingenjörer i Madrid hade en materiallösning fix och färdig i form av Solid Oil. Denna typ av smörjning har tagits fram för fall där åtkomstproblem i praktiken gör eftersmörjning omöjlig och där mycket effektiv utestängning av föroreningar krävs. Utgående från lösningar som redan hade tagits fram för andra användare i aggressiva miljöer, som linbanor och skidliftar, kunde SKF snabbt reagera och tillverka ett speciallager för de motoriserade vagnarna på bron. Lagren är utrustade med ett halvfast smörjmedel i form av en porös oljeimpregnerad komposit. Denna lösning har visat sig vara mycket effektiv mot inverkan av dåligt väder, korrosion, vibration och allmänna mekaniska påkänningar. Även om skyddslocken skadas behåller lagren smörjmedlet. Sedan de nya lagren monterades har personalen vid Puente Colgante noterat en betydande förbättring av drifttillförlitligheten hos de motoriserade vagnarna som bär och förflyttar passagerargondolen nere vid flodens yta.
