First_outlook_evo411

Grönt ljus: Kina vill bli världsbäst på ekostäder

by Mark Cardwell
Illustrations Leif Åbjörnsson

 

Sammandrag

Hållbar historia

Hållbarhet är sedan länge en viktig del i SKFs dagliga verksamhet. Redan 1989 upprättades en miljöpolicy för verksamheten, och SKF var ett av de första multinationella företagen som blev certifierade enligt den globala standarden ISO 14001 och certifieringen omfattade 63 enheter i 17 länder.

SKF strävar hela tiden efter att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Här ingår till exempel kontinuerlig effektivisering när det gäller materialförbrukning och energianvändning, liksom minskning av spill och utsläpp från verksamheten.

Ett exempel på dessa satsningar är det nya amerikanska huvudkontoret i Landsdale, i Pennsylvania, som invigdes i maj 2009. Byggnaden är LEED-certifierad (ett internationellt miljöcertifieringssystem som står för Leadership in Energy and Environmental Design). Här finns en rad miljövänliga inslag som lägre vattenförbrukning, lågenergibelysning och kontroll av byggmaterialets innehåll i ett livscykelperspektiv.

I SKFs produktsortiment ingår många produkter som är väl anpassade för hållbar tillämpning. Exempel på detta är energieffektiva lager, produkter och lösningar för vindkraftsindustrin samt produkter för elbilar och hybridbilar.

Läs mer om SKFs hållbarhetsarbete på www.skf.com

 

Att förorena miljön tycks ligga i människors natur. Och ju fler vi blir som lever tätt inpå varandra desto mer storskaliga blir föroreningarna. I Kina, världens folkrikaste land, är detta ett växande och synbart problem. Men nu planeras åtgärder för att bygga städer där människors miljöpåverkan minimeras – samtidigt som livskvaliteten maximeras.

Industri

Utveckling av hållbara samhällen, så kallade ekostäder, är sedan 1994 ett prioriterat område i Kina. Då antogs Agenda 21, ett handlingsprogram som sätter fokus på miljöskydd och energieffektiva hus i stadsplaneringen. Det tog ett tag innan programmet kom igång, men sedan 2003 har Kina godkänt drygt 130 kommunala utvecklingsprojekt baserade på ekologiska principer – i
genomsnitt mer än ett projekt i månaden.

Ett av de mest ambitiösa projekten är eko­staden i Tianjin. Den ligger på ett 30 kvadratkilometer stort icke odlingsbart kustområde precis utanför hamnstaden Tianjin, 17 mil sydöst om Beijing. Det futuristiska bostadsområdet utvecklas som ett samriskföretag mellan den kinesiska staten och ingenjörsfirman Surbana Urban Planning Group från Singapore.

Bebyggelsen är utformad runt en kärna av bevarade och återställda våtmarker på flodens Hai Hes södra strand. Projektet är en totalentreprenad och byggs efter en planskiss med 26 nyckeltal, som tar hänsyn till allt från luft- och vattenkvalitet till andelen gröna byggnader och vattenanvändning från icke traditionella källor. Omkring hälften av stad­ens vattentillgång förväntas komma från avsaltning och återvinning.

Tianjins ekostad planeras att stå färdig i mitten på 2020-talet till en kostnad av sammanlagt sju miljarder euro. Staden kommer att utrustas med den senaste tekniken, varav mycket importeras från industriländer världen över – däribland ett komplett grönt spårvägssystem med soldrivna dekorationer på temat jorden och solen till ögonfägnad för de planerade 350 000 invånarna. För att se till att det finns plats för folk med olika ekonomiska förutsättningar ingår även en viss andel subventionerat boende i projektet.

– Social harmoni är först och främst en bostadsfråga, sa projektets vice ordförande Lin Xuefeng efter att det första banbrytande spadtaget togs 2008.

Han tillade att projektet är menat att dämpa de ökade farhågorna hos gemene man angående föroreningarna i Kina. På så sätt ska ekostaden fungera både som PR och som ett flaggskepp för statens ansträngningar att stärka en hälsosam balans mellan ekonomisk tillväxt, urbanisering och miljöskydd.

Kinas ansträngningar på området välkomnas av den amerikanske författaren och tänkaren Richard Register, som 1987 myntade begreppet ekostad i sin bok Ecocity Berkeley: building cities for a healthy future:

– Det som är bra med Kina är att landet är villigt att ge sig in i sådana här stora utvecklings­projekt och experimenterar med flera hållbarhetsaspekter – som vind och solenergi, återställande av naturlandskapen, minskad bilanvändning och att skapa fler gågator.

Både storleken på det kinesiska initiativet och omfattningen av det är banbrytande, enligt Richard Register. Han menar att projektet handlar om så mycket mer än gröna byggnader, terrasser med trädgårdar på taket och andra ”intima och mysiga multi-mix-inslag” som utgör merparten av eko­stadsinitiativen i industriländerna.

– Kineserna driver upp folktätheten ytterligare en nivå. Städer är de största system som människan har skapat. Vi behöver utforma och bygga dem på ett sådant sätt att bilberoendet minskas tillsammans med annat som skadar miljön. Samtidigt måste vi skydda naturlandskapet och gynna ett hälsosamt leverne, säger Richard Register, som har besökt Kina vid ett flertal tillfällen under de senaste åren.

Utmaningarna som Kina möter när landet söker bygga ekostäder är dock lika stora och komplexa som landet i sig. Det är något som Stanley Yip, stadsplanerare från Hongkong, har fördjupat sig i. Han är chef för planering och utveckling vid det kinesi­ska kontoret på Arup, ett brittiskt ingenjörs­företag som hjälpte till att upprätta planerna för Kinas första ekostadsprojekt, och publicerade 2008 en artikel med titeln Planning for Eco-Cities in China (Att planera för ekostäder i Kina). Där skriver han att ”visionerna och planskissen är klar, men de faktiska utmaningarna beror på förmågan hos det nuvarande statliga planeringssystemet att genomföra dem på den detaljerade planerings­nivån”.

Enligt Stanley Yip finns ett glapp mellan det kommunistiska centraliserade sättet att se på planering och kraven från fältet på omedelbara lösningar rörande konstruktionen och byggets slutdatum. Om dessa praktiska frågor inte löses i samband med genomförandet kan kanske inte ”visionen om en hållbar användning av energi­resurser för ekostäderna uppnås”, varnar Stanley Yip.

Planering och ledning är inte de enda hinder som Kina möter när det gäller att bygga ekos­täder. Projektet Dongtan, som invigdes med pompa och ståt av Kinas president Hu Jintao och Storbritanniens premiärminister Tony Blair 2005, var ämnat att bli en föregångsstad på en ö motsvarande Manhattans storlek vid Chang Jiangflodens mynning. Där var det meningen att sol- och vindkraft, tillsammans med biobränsle från organiskt avfall hämtat i de omkringliggande risfälten (gödslade med återvunnet kloakinnehåll), skulle användas för att värma upp bostäderna för de första 50 000 boende som förväntades flytta in under 2010. Fram till 2030 var det meningen att den siffran skulle stiga till 500 000 boende.

Projektet drabbades dock av ett större bakslag 2006 när Chen Liangyu, den största kinesi­ska sponsorn och tillika politbyråmedlem och ledare inom kommunistpartiet, tvingades ut ur projektet. Då hade projektet rejält överskridit den budgeterade kostnaden för konstruktion och utveckling av den närmast prototypiska teknik som krävs för att göra drömmen till verklighet. Sedan dess har allt byggande på Dongtan stoppats.

Enligt Richard Register är sådana bakslag ett dyrt men nödvändigt pris som ett utvecklingsland med 1,3 miljarder invånare (närmare 20 procent av jordens befolkning) måste betala när landet samtidigt tvingas ta itu med miljöproblem och sociala problem av närmast apokalyptiskt slag. Många av dessa svårigheter är antingen ett resultat av, eller har förvärrats av, att Kina snabbt har tagit steget till att bli en ekonomisk världsmakt. Landet har nu ett omättligt begär efter det råmaterial som behövs för att landet ska kunna behålla och stärka sin position som världens största tillverkare av konsumtionsvaror och
bilar.

– Kineserna handskas med problem i en omfattning som de flesta har svårt att föreställa sig, säger Richard Register.

Han noterar att en sjätte kringfartsled nu byggs runt huvudstaden Beijing, som var epicentrum för en enorm trafikstockning 2010 – den tog nästan två veckor att nysta upp.

– Men ett sätt för dem att möta dessa utmaningar är att bygga eller förändra städerna genom att använda överförbara modeller för ekologisk design, säger Richard Register.

Relaterat innehåll