Sakta men säkert

Sakta men säkert

Efter att ha tagit den kulinariska världen med storm omfamnas nu slow-rörelsen av så skilda branscher som mode, medicin och tillverkning, där produktiviteten visar på överraskande resultat.

Text Daniel Dasey
Illustration Matt Murphy

Tempot i våra liv har aldrig varit så högt som i dag. Vi är ständigt uppkopplade till våra kontor med smarta telefoner, vi kollar mejlen det första vi gör när vi vaknar och det sista innan vi somnar. Våra ­arbetsdagar är hetsigare än någonsin, och de sträcker sig ofta långt in på ­kvällen. Vi far över hela kontinenter för att gå på möten, försöker göra saker snabbare och effektivare samtidigt som vi bombarderas med en oändlig ström av information.
         

Ett mänskligt tempo

Ett mänskligt tempo

Slow-rörelsen vill uppmuntra individer att leva, äta och arbeta i ett mer mänskligt tempo i stället för att ständigt öka takten och riskera utbränning.

Hur skulle det vara om vi, i ­stället för att skynda oss, saktade ner och njöt av livet? Det är filosofin ­bakom slow-rörelsen och innebär en radikal omprövning av det tempo som de flesta av oss numera lever i. Rörelsen vinner allt fler anhängare över hela världen. I stället för att alltid försöka göra saker snabbare, och drabbas av utbrändhet, förespråkar anhängarna att vi ska leva, äta och arbeta i ett mänskligare tempo.

Slow-rörelsen är ingen ursäkt för lättja eller långsamhet. Det handlar om förnuft och balans. Det handlar om att utnyttja tiden, organisera och ta ansvar.
Pierre Moniz Barreto

– Folk börjar inse att vi inte är maskiner och att livet inte går ut på att tävla, säger Geir Berthelsen, grundare av World Institute of Slowness och ledande förespråkare för slow-rörelsen.

− Vi behöver ett helt nytt tankesätt och komma bort från den traditionella uppfattningen att allt mäts i framgång och status, och där ­hälsa, relationer och miljö kommer i andra hand.

Geir Berthelsen, liksom många andra i slow-rörelsen, ser den industriella revolutionen som en vändpunkt i vårt sätt att se på tidsbegreppet. Uppfinningarna av allt mer avancerade maskiner gjorde det möjligt att tillverka varor med en tidigare otänkbar hastighet. Förbättrade distributionsnät hjälpte till att skapa en företagskultur där de mest framgångsrika företagen var de som kunde tillgodose kundens behov först. Det ägnades inte mycket eftertanke åt vilken effekt det fick på människors livskvalitet.
        

Slow medicine

Slow medicine

Konceptet slow medicine innebär att läkarna tar sig tid med sina patienter och lyssnar på dem i stället för att bara skriva ut ett recept.

Den moderna slow-rörelsen har sina rötter i 1980-talets Italien, där journalisten Carlo Petrini ledde en kampanj mot öppnandet av en McDonalds-restaurang nära Spanska trappan i Rom. Petrini ifrågasatte behovet av snabbmat, och lanserade senare ett manifest som uppmanade folk att äta näringsrik, lokalproducerad mat. Idén fick ­fäste hos matälskare i hela världen och slowfood-rörelsen var född.

Under de följande årtiondena har ifrågasättandet av det ökade tempot inom snart sagt alla områden spridit sig till en rad andra branscher och aspekter av livet, berättar Geir Berthelsen. Cittaslow till exempel, är en global organisation vars ­syfte är att skapa långsamma samhällen och städer där livet är behagligare för invånarna.

– Långsam arkitektur handlar om att rita städer där ­maximerade mänskliga värden står i fokus. Slow medicine är när ­läkarna ­försöker förstå sina patienter genom att avsätta tid och lyssna på dem, i stället för att bara skriva ut ett recept, säger Geir Berthelsen.

Han anser att långsamhet ger tydliga och konkreta fördelar för individen. Stressen minskar, det finns mer tid att njuta av livet, känslan av välbefinnande ökar och risken för utbrändhet minskar.

Slowfood-rörelsen

Slowfood-rörelsen

Slowfood-rörelsen startade i Italien på 1980-talet då den italienske journalisten Carlo Petrini ledde en kampanj mot öppnandet av en McDonald’s-restaurang i Rom.

Petrini författade senare ett manifest där han uppmanade folk att satsa på näringsrik, lokal­producerad mat. Idén fick fäste
hos matälskare över hela världen och slowfood-rörelsen var född.

Geir Berthelsen, grundare av World Institute of Slowness.

Geir Berthelsen, grundare av World Institute of Slowness. Foto: Arild Danielsen

Men även om vi som ­mänskliga varelser drar nytta av det långsammare tempot, är det inte dåligt för produktiviteten och ­affärerna i allmänhet? Inte nödvändigtvis, säger den franske författaren Pierre Moniz Barreto som studerade effekterna av slow-rörelsen på affärsvärlden när han 2015 skrev boken Slow Business.

Pierre Moniz Barreto hävdar att sedan år 2000 har allt fler företag runt om i världen börjat omvärdera de traditionella­ ­arbetssätten.
Vissa av de som har kortat ned arbetsveckan och försökt minska de anställdas stress har fått mer effektiva och produktiva medarbetare.
– Slow-rörelsen är ingen ursäkt för lättja eller långsamhet. Det handlar om förnuft och balans. Det handlar om att utnyttja tiden, organisera och ta ansvar, säger han.

Pierre Moniz Barreto tar Jason Fried som exempel på en person som med gott resultat tillämpar en långsam inställning i sitt arbete. Han är medgrundare av Basecamp, ett mycket framgångsrikt internationellt företag som säljer projektledningsverktyg.
– När de grundade företaget arbetade Fried mellan 10 och 40 timmar i veckan. Han tyckte inte det var nödvändigt att göra mer, och han sade samma sak till sina med­arbetare, säger Pierre Moniz Barreto.

− Han ansåg att när man är klar är man klar och att det inte finns någon anledning att överarbeta sina uppgifter. Han sade också att han inte gillar arbetsnarkomaner, eftersom de gör mer skada än nytta.

Pierre Moniz Barreto berättar att det finns goda exempel även inom tillverkningsindustrin.

– Nyligen intervjuade jag Anne-Sophie Panseri, VD för Maviflex, som är en stor tillverkare av automatiska och manuella industri­portar i Lyon. Hon har börjat införa några långsamma metoder och initiativ som syftar till att sätta stopp för övertidsarbete och kan tillämpas inom en mängd olika branscher.

Ett annat bra exempel är den amerikanske bergsbestigaren Yvon Chouinard, som skapade klädmärket Patagonia med hjälp av långsamma HR-metoder. Företaget förkastar idén om snabbt slit- och slängmode och erbjuder i stället konsumenterna slitstarka kläder som är hållbart producerade.

En annan förespråkare för långsamt mode är Celine Semaan, grundare av det Brooklyn-baserade Slow Factory, ett företag som ­producerar sidenhalsdukar med mönster bestående av bilder som tagits av NASA-satelliter och teleskop. Celine Semaan förklarar att företaget, som hon startade för fyra år sedan, inte delar de stora klädkedjornas inställning till slit- och släng där kläder produceras billigt, bärs en kort tid och sedan kastas. I stället är hennes italiensktillverkade plagg designade för att överleva säsongstrenderna och bäras i många år.

− Tillverkning av ­säsongsmode kräver att det finns människor som arbetar i fabrikerna 18 timmar om dagen 7 dagar i veckan, säger hon.

− De är trötta, de har kramp i armarna. Det är många människo­rättsfrågor inblandade i den här typen av tillverkning. Dessutom håller kläderna de tillverkar bara några få tvättar. Vi vill tillverka kläder på ett hantverksmässigt sätt, med traditionella tekniker som gör att kläderna håller länge.

Så vad kan vi vänta oss? Med tanke på de framsteg som slow-rörelsen har gjort de senaste åren har Geir Berthelsen gott hopp att den ska bli ännu mer accepterad.

– Det råder inget tvivel om att rörelsen växer. Jag tror att den kommer att fortsätta göra det tills vi får balans i våra liv, säger han.

Webbsidor:
www.theworldinstituteofslowness.com
www.pierremonizbarreto.wixsite.com/slowbusiness
www.slowfactory.com

Relaterat innehåll